This world is a funny one

Here we are in this world.

People kill people
Man eat man
Man kill woman
Woman kill man

Everybody kill everybody


All because we don't think the same, we see the world as our playground.
Yet we can't play in the sand together, share the toys or stay friends.

In Norway around 91 (probably) more were killed by a crazy shooter and a bomb.
Now why would they do this?
Oh right, down with the multicultural society.

It was probably right wing maniacs who are behind it all.
They show the same way of thinking like Hitler did in 1933 or the Facists did in Italy.
The Aussies with their white australian policy.

We will never be able to live together as long as we are territorial like that.
My uncle once said something quite clever, man is territorial, it's something that we have in our genes and something that's left from our primal instincts.

Kill everyone that intrudes on our turf and also the "traitors" that allowed the "threat" to involve our borders.

I'm sort of curious to see what will happen next. Will everybody that look different be forced to flee the northern countries?

How about me who are adopted Swedish? Can I walk the streets at night worried to get beaten up or worse, killed because I look different?

When or where will this stop? Will it stop? What if it just escolate from here?
The shooter in Norway decleared that it was just the begining. What if it's not an empty threat.
What if he is right about that. An attack like that will only inspire more people who think in those ways to pick up their guns and go crazy.

Will there be a war between the left radicals and the right radicals? (not that they don't already have a cold war on eachother)

On the upside, maybe this will make the Communists in Norway to stand together for once.

I hardly believe that will ever happen but I can still hope right?

Anyway.

I also find it sort of funny that people react like hell when 91 people die in Norway, yet when something similar happen in Africa, Gaza or anywhere else in the world people just shrug and go, "owell could be worse"

WHERE THE HELL IS THE LOGIC IN THAT?!

Sure it's sad what happend yet please please please try to think of something that does not only have to do with you!

There are a bigger world than the 4.7 milion people in Norway or the 9.8 milion in Sweden.
People keep talking about the arrogant idiots in USA yet their mentality is quite the same.
"we don't need to go anywhere becasue we have the greatest country in the world"

Yeeeeah....no.

The fear that many feel at the moment is something some people go through every day!

My heart goes out to the ones in Norway as it goes out to the people of the world who go through things like this every day.

Me in a nutshell

I know I had written some things here, but they have been haunting me, so I change this one.

It doesn't matter what it used to say, what it says now is the important thing.
There is only one love in my life and the love is her, with her red beautifull hair and wonderfull personality.

She is more than I deserve, she is more than any man deserve and it's great that she trusts me enough to call me her boyfriend.

I love my flower and hopefully she loves me just as much

Love hurts yet it's like a drug I can't get enough

Quite alot has happened since I last wrote here, the girl I used to love got depromoted in my heart when I realized I could never fully trust her, yet I did not feel to sad about it. The problem were that after the blinding love disapeared I saw her in a different light, as it turns out she is more alike my mother then she thinks...and I feel a disslike towards my mother, so guess how I felt about her afterwards.

We got into fights from time to time and now we barely speak....never speak.

Owell, I'm not sure to how and why what happened after happened, but I'm not sad, far from it.
The girl...."Corazon" as I used to call her has a cousin, same age, she is like "Corazon" yet not, she is much more positive and also takes one day at a time, when I came to my senses I were living far from her, but I realized that she had something no other girl I know or knew had.

Well there is one more person who shares that skill with her, but she isn't as important.

I felt I could talk to my flower, I mean really talk to her, if I had a bad day and didn't feel like talking to anyone she would log on and my problems would just go away, I would talk to her freely and not worry about anything anymore. It was like she were the first person who saw me as me, not an adopted kid from Brazil but me, Oscar (Okami/Warg) the person I am.
It feels as if she's the only person in my life who doesn't care about my past but just cares for me as me. That is only one of the reasons to why I love her.

Sure I'm fully aware of some lingering feelings for "Corazon" far far far back, somwhere so deep I really don't care for them, but even she couldn't give me what my Flower has given me, for once in my life I feel that there is a person who actually knows me, who can see through me if she wanted to.

It's odd how life works, sometime she is a bitch throwing you around like a ragdoll from side to side, other time she is like the sweetest of women, giving you all you need and all you want.
Guess I ove you a thanks this time, please don't take it away from me.

bättre om jag försvinner

Ja nu vet jag inte mer, mor vill inte veta av mig, far vill inte veta av mig, bror vill inte veta av mig, allt känns helt förjävligt och jag vet inte hur mycke mer jag klarar av, mina föräldrar som jag borde kunna lita på, sviker mig när jag behöver dom som mest, båda två!

Jag kan inte snylta på mina vänner för det är för fel och jag vill inte fråga dom häller.

Vad om jag bara tar och hoppar i sjön, eller stjäl en båt, försvinna i några år, stjäla för att leva och leva för att stjäla, bara ge upp och strunta i allt.
För här mår jag inge bra och det känns som om ingen bryr sig ett dugg om vad jag gör eller kunde göra, kanske jag bara ska ta en kökskniv och skära över strupen på far, det är lätt, har gort det på grisar, hur stor skilnad är det på en gris och en människa?
Säkert inte så stor.
Jag kan kanske hoppa framför ett tåg, fort och effektivt, man ska visst inte känna så mycke innan kroppen blir delad i tre delar.

slå sig själv till döds

Allt känns så konstigt, så tomt, som om jag tappat en del av mig själv.
Jag har skrivit om min tomhet, både i denna och den andra bloggen, men det var inte så tomt när jag hadde hennes kärlek, men nu tror jag den är borta, jag känner hur tomheten svällar upp och hur tankana snurrar.

Sitter här och läser hennes blogg, om och om igen, är som att sitta och sticka en kniv i mig själv eller stå och dunka huvudet mot en vägg tills jag svimmar, inget är det samma, jag kan höra hennes röst, hennes skratt men jag kan inte längre känna henne.
Allt värkar meningslöst och nu är känslan av att släppa allt och åka tillbaka, bara för att se henne, hennes ögon, krama om henne och be om förlåtelse för allt jag ställt till med och vill hon inte ha mig så kommer jag lämna henne ifred, för inte ska hon behöva slita med en som mig.

Vi pratar inte så mycke mer och när vi först pratar så är jag som oftast så trött att jag inte orkar bry mig, så jag värkar kall eller arg.
Jag känner på mig att hon inte bryr sig så mycke längre, hon är bara på för skojs skull, för att uppehålla "gamla" tradisjoner, men igäntligen kunde det varit desamma.

Kärleken är död, men jag kommer alltid att älska dig.

damma bloggen

Hm, här har jag inte skrivit på evigheter, men men.

Första semestern i Australien kommer till sitt slut, jag är pank, men kan betala skolans avgifter, tror kanske jag ska flytta ut ur rummet jag hyr och in i et backpackers där jag kan bo gratis mot att jag jobbar för dom, samtidligt kan jag söka jobb.

Tanken på att vara ensam tynger mig och jag önskar jag hadde familj, vänner från hemma närmare.
Önskar Corazon var här, hadde jag haft råd hadde jag till och med betalat hennes resa, men hon är inte här och jag är inte rik nog att kunna göra sådant.
Samtidligt undrar jag om hon fortfarande kommer ihåg mig, eller om hon har vänt mig ryggen.
Det skulle jag gort om jag var i hennes skor.
Jag undrar om hon mår bra, om hon trivs eller om vill bort från allt ett tag, ta en lång paus.
Jag saknar henne, men vågar inget säga, jag vill begrava mitt ansikte i hennes hår och sova med henne i mina armar.
Även om det bara är för en natt hadde den natten vart värt det.
Jag kunde gråta och be henne om förlåtelse till solen stiger, jag kunde kysst henne, smekt hennes kinder, vart med henne som jag varit och som jag drömt om så många gånger.

Jag har ljugit, ignorerat och behandlat henne illa och jag ångrar så att jag gorde det jag gorde, min lilla corazon är värd så mycke mer än det.
Va ja önska du var här nu.

Världens värsta dektektiv

Så har hon missförstått igen och vad kan jag göra åt det?
Inget.
Hon har åter en gång dragit en slutsats utan att ha alla pusselbitar, men faktumet är att vad hon tror är inte i närheten av vad som är sant. Men varför skulle hon tro annat? Alltid bäst att tro det värsta så man inte blir sårad med än nödvändigt. Har föresten aldrig sagt att jag undertrycker mina känslor för henne, tvärtom så tvihåller jag på dom, det är den lilla grejen att jag saknar henne som jag undertryckte, men dom känslorna har inget med min kärlek till corazon att göra.
Fast att försöka förklara det för henne går inte, hon hör och ser det hon vill höra.
Att säga något annat resulterar i förvirringar och bråk.
Så hon tror att jag har givit upp (mer eller mindre) men aldrig i livet skulle jag det, varför?
Jag älskar henne av hela mitt hjärta och har sagt det till henne flera gånger, varför kan hon inte bara tro mig? Är det så svårt att axeptera att fler än en kille kan älska en?

Hur kan hon dra slutsatser utan att ha alla bitar? Kunde hon inte antagit att klockan var runt 5 på morgonen här och att jag troligen var trött? Jag skicka ett medelande på wow men såklart måste hon ha blivit DC-ad vilket resultera i att hon inte fick något. Att skicka ett på mobilen tänkte jag ju inte på för jag trodde hon ville få det på wow.

Alltså nu tror hon att jag undertrycker henne.
Fint, synd bara att det är helt fel, men försök att säga det till henne.
Nästan så man blir lite arg, trodde det var något alla lärde sig när man var liten, dra inte slutsatser för tidligt, allt är inte alltid som man tror.
En person springer i vanliga kläder på gatan, man kan anta att han har mördat någon, men mest troligen springer han för att han är sen.