god afton

Så var det dags igen, kom på att något måste jag skriva medans jag tänker på saker och medans jag är så trött att tröttheten har en narkotisk effekt på min hjärna.

Jag är en liten filosof och poet men ska spara er för mina poetiska saker, dom låter jag andra lida sig igenom.
Men ni ska få höra några av mina filosofiska tankar.

Religion och evolution är en bra början.
Har ni tänkt på att kristna och andra relegiösa menar det är människans sätt att motbevisa bibeln på och att dom menar Darwin är ett sende bud från helvetet?

Åkej den sista biten la jag till, men alla som tror på evolution är idioer i någons ögon och vice versa i andras.

Varför egäntligen?
Darwin ville bara leta rätt på det han undrade över, men stackarn blir hånad av många, men åt andra sidan han blir älskad av även fler.

Varför är det så egäntligen och varför är det så att så fort någon menar eller tycker något annat än normen tillåter är denne en hatad svartlistad person?

Varför är det så att färger fortfarande styr idag?
"Han är färgad han kan man inte lita på"
eller
"Åk tillbaka till turkiet din jävla pakkisapa"
Jo tack för den ni, bara så det är sagt så älskar jag inte Moss för den saks skull och nu ska man tillbaka dit.
Tillbaka till stinkeby och tillbaka till "du gör ingenting rätt".
Tack kära mor för den support du ger mig.

Jaja, se på den ljusa sidan, får ju träffa många nära vänner igen, Stian, Julia, Martine, Bakken och Jörgen är bara några få av det som är värt något för mig i Moss. Annars kunde man lika gärna tända eld på hela stan.

Ajaja, e no itj så ille da læll, som en vänn skulle sagt det.

Blir väll at ta kontakt med SKU och NKU samt manpower, igen.
Fan dom e nog trötta på mig där.
Aja, vad ska man göra?

Jey nu är det fredag, bara 12 timmar tills jag sitter på bussen till 08, så är det bara att fara därifrån till någonstans.
Men men, får se på det.

Så ska man snart till Grekland igen, blir bara jag o far den här gången, en vecka på havet. Ser så fram imot det.
Så när jag kommer hem blir det att packa och kasta saker, försöka bli kvitt allt skräp som jag har och som jag har råkat samla på mig.
Nåja, Farid blir väl glad när rummet blir städat.

Hehe ser fram imot att be mor om hjälp med flytten, jag menar hur ska jag få med mig allt det här från Uppsala till Moss?
Det ser ut att vara helt omöjligt med bussen. Tror inte att chafören blir särskilt glad när jag kommer med 100 kg mer än tillåtet.

Tänk det, om tre år kan jag vara klar med min dröm....skrämande, vad gör jag så?
Får väl slå mig till ro, skaffa hus, fru och kanske vänta några år på barn. Vilket konstigt liv, har aldrig sett på mig själv som en person som kan stanna länge på en plats.

Jag vet att den dagen jag får mina egna valp....ehm menar barn så kommer jag först uppfostra dom på raka motsatsen av vad min mor gorde, så ska jag ta med dom runt i världen, visa dom saker.
Är minst en av dom som mig kommer historia vara viktigt för h*n och jag skulle ta med dom till Tyskland. Visa dom muren, kehlsteinhaus och massa annat skoj.

Aja, den tid den glädje som man säger.
Nej nu ska jag inte skriva mer strunt.

Tack för mig o go natt

go morgon världen eller iallafall bloggen

Det här är min första blogg och jag kommer inte använda mycke tid på att presentera mig själv.
Jag kommer att skriva mycke, dock inte rättstavat, ska göra så bra jag kan men är svag i skriftlig svenska.

Jag kommer därför skriva på norska, svenska och engelska, beroende på vart jag är i världen och vad temat handlar om.

Min första tanke när jag startade bloggen var, detta borde inte bli så svårt, jag skriver ju redan så mycke redan, men hur ska jag kunna rikta mina tankar på det här?
Vi får se, vi får se.


Detta är mitt liv så långt,

Jag har kommit inn på skola i Australien och ser fram imot att starta, samtidigt är jag trist för jag har gått och gort det dom vise männen alltid säger man inte ska göra.
Gått o fallt för en tjej, hon är ja vad ska man säga, fantastisk.

Jag har haft tjejer i vänskap och förhollanden innan, men ingen av dom som jag hitils lärt känna är som henne, hon tänker öppet och har minst lika många (om inte fler) tankar om saker i huvet.

Det är så att man vurderar att skjuta på studerandet nått år för hennes skull.

Men jag vet att innerst inne vill jag inte det, jag känner det så att jag står vid en korsning, på ena sidan är det kärlek, lycka glädje, men vägen är dimmig och ser inte hur lång den är, på andra sidan är utbildning, arbete, trygghet och stöd.

Jag har drömt om att åka till Australien och studera i 10 år nu och det är nog den enda drömmen jag inte skulle kunna ofra för någon, men jag vet inte, det är det, mitt huvud är i konstanta tankar om det.

Om henne, om oss, om studier, om framtid.
Hon har ett fast grepp om mitt hjärta, allt jag kan göra är att lita på henne och inte se till så att hon klämmer sönder det.
Jag litar på henne hundra procent och tror hon litar på mig lika mycke.

Men ändå är jag rädd, rädd för vad som kan hända.

Jag vet vad jag känner för henne och jag skulle kunna klara att hålla ut 3 år i Australien, men jag är mäst orlolig för att allt blivit anorlunda när jag kommit tillbaka.

Säger bara en sak, jag är född i fel tidsålder, hadde passat bättre med att springa runt i amazonas och döda spanjoler för att så dö av en vanlig förkylning för flera hundra år sedan istället för att vara en inaktiv "varg" i nutiden.
Allt hadde vart enklare.

Ser fram imot fredagen, då ska kah till henne.
En 6 timmar bussresa är inget att va rädd för, jag ser ju henne trots allt och det är fortfarande hälften så låmgt som till min första som bodde 12 timmar undan.


Aja, det här var vel ett rätt hyfsat första försök...tror jag.