det gör ont

Nu har det hänt, jag har sårat den jag brytt mig mäst om såpass djupt att hon hatar mig.
Allt jag gorde var att sa det jag tyckte och det straffade sig.
Även fast jag aldrig menade att gå så långt, jag blev bara så arg på henne. Hon pratade om självmord, det får en att kännas obetydlig att man inte är bra nog för henne eller långt ifrån en bra vän.
Därför blev jag arg, nu pratar hon inte med mig och jag mår dårligt.
Jag vill bara höra hennes röst eller se ett medelande från henne, men det kommer aldrig att hända, jag brände henne och nu litar hon inte på mig. Det var aldrig meningen.

"Du kommer ha det mycke bättre utan mig..." är en direkt sitering på vad hon sa, men det är så långt från sanningen man kan komma.

Livet är orättvist

Så åter en natt sitter man här utan hatt.

Idag har jag haft en hyfsad dag, har inte hört från morsan och vi har inte pratat sedan i går då vi bråkade.
Min bästa vän, en person som alltid vart där, som är som en bror för mig har blivit sårad och jag kan inget göra.
Jag hoppas hans flickvän tar till förnuft, för hans skull, jag kommer derimot alltid se på henne med mörka ögon från nu av.
Hon såra honnom och lägger så skulden på honnom.
Dom har vart ihop ett gott tag nu 2 år (pluss pluss) och dom har alltid vart troande och trofasta till varandra, vad som har hänt vet jag inte.
Mer än att min vän knappt får sömn och mår dårligt som f på grund av henne.

Jag trodde aldrig hon skulle kunna göra något sådant mot honnom, det har ju alltid vart dom, sedan dom först träffades till nu.
Hur kunde hon?
Det är väl inte min sak men jag kan inte hjälpa att undra om jag kan väcka henne.
Jag vill inte blanda mig för mycke, detta är deras slag och jag kan inte annat än att komma med råd och "visdom". Men när allt kommer till allt är det bara han som kan påvärka henne till slut, för han är den ende som känner henne rakt igenom.

Att han är deprimerad påvärkar mig, hans familj och andra vänner, jag var på grensen av att förlora fattningen förut och det kommer tillbaka igen.
Jag hoppas bara att jag håller masken när det kommer till den viktiga delen.

Om henne kan jag nog säga en del, hon är en glad, trevlig och varm person, vad som har hänt är ett mysterium. Hon reste iväg till gamla trakter för sportlovet (v 40 här där ja e) för att hälsa på gamla vänner och nu är allt anorlunda.
Ingen av oss här nere vet vem hon är längre.
Hon har helt plötsligt blivit en person som inte bryr sig om annat än sig själv.
Vi har våra misstankar om att hon håller på med en annan kille och lägger skulden på pojkvännen för att slippa tänka.

Hon försökte få honnom att dumpa henne på lördag, men han är trofast/naiv in i det sista.
Jag hoppas allt ändrar sig men tvivlar starkt, men lämnar hon honnom kommer jag tappa en bra vän och vara tvungen att lugna ner en annan.
Jag vet inte hur jag ska kunna se henne i ögonen och säga att jag fortfarande litar på henne när jag vet att det bara är en lögn.
För min del kan hon bara gå och brinna, hon förtjänar mindre än det.

Alkohol eller mig?

Nu är det länge sedan jag skrivit här så tänkte jag skulle skriva något innan jag försöker sova.
Jag har hällt i mig en hel flaska alkohol, visstnog inge annat än 15% men det är ju något.
Min mage och hals har den där härliga varma känslan och jag är så vaken att sova blir omöjligt.
Samtidigt rinner mina tankar över och alla möjliga saker går igenom.
Jag blev föresten thugo för en vecka sedan...eller en vecka och två dar för att va exakt.
Hurra för mig.

Firade inge särskilt, men hadde inget emot det, det var tyst och skönt och far bjöd mig på middag.
Ekta göteborgsk kinamat, ehm....
Nåja, maten var god, när vi kom hem såg vi på Sverige - Malta, Sverige vann ett noll, tack vare självmål....och dom tror vi kommer vinna gruppen?

Dagen därpå var jag hos mormor och morfar hela dagen, det är alltid lika skoj att vara hos dom, jag hjälpr mormor på köket medans hon sitter och berättar om allt hon upplevt i sitt liv, även fast jag hört dom mesta historiena flera gånger innan så tröttnar jag aldrig.
Det är ett minne jag alltid kommer minnas.
Klart så lagom skoj är det när hon alltid ska lägga till "han/hon är död i canser". Tydligen så dör många i canser.
Jag slipper iallafall att oroa mig för det, jag ska dö av ålderdom. tror jag.

Jag har (irriterande nog)en chans att dö av fett runt hjärtat. (det kunde man inte tro)
Jag är en av dom med ett "genetisk fel" (enligt min biologilärare) jag äter mängder med mat. (rekordet är 5 kg julmat + tårta)
Jag bränner maten snabbt, men inte snabbt nog, som alla andra måste jag träna annars bygger fett upp runt lungor och hjärta och jag risikerar att kolapsa. (hurra)
Nåja, jag ska nog klara att hålla mig i form, är ganska känd för mina konstiga idéer innom träning. Som att ja gillar att cyckla långt eller gå sju timmar i sträck.

Tjugo år men känner mig som den samme gammle vänster radissen.
Ganska komiskt att dom flesta av mina vänner är högeraktiverade.
Nåja, politik stinker, men det gjör så mycke annat.

Jag har sökt lån från lånekassa men kommer nog att tacka nej om ja får det. Av tre olika årsaker.

1) Jag fölger alltid min magkännsla och den säger till mig att stanna.

2) Tjejen, jag har sökt på flera studier i gbg och skövde för att komma närmare henne.

3) jag var uruselt förberedd, så då kan jag lika skjuta på Australien i ett år och se cad som händer under det året. Vem vet, kanske jag inte behöver resa till andra sidan jordklotet för att hitta min plats i världen.


Detta har jag inte sagt till någon, men för en tid tillbaka senn gick jag igenom en personlighetskris.
Jag studerade böcker om Brasilien, försökte hitta fakta om vart jag blev född och om mina "föräldrar" (får en avsmak i munnen bara av att skriva det ordet) det enda jag hittade var deras namn och vad dom gorde. Dom skadade mina bröder och jag kommer aldrig förlåta dom. Men under den tiden var jag helt ute av mig, jag kände inte för att göra något och var rakt igenom deprimerad.
Jag kände...känner att jag inte hör till här, jag ser inte ut som en svensk, men endå är jag det...eller?
Eller är det så som nasjonalisterna sa?
Man kan bli uppfostrad av grisar, men man vill alltid vara människa.... Betyder det att jag inte är svensk men brasiliansk då?

Jag kan ju inget om Brasiliansk kultur och jag är inte katolik.
Även fast relegion bryr mig mitt på ryggen så är det en stor del av den brasilianska kulturen.

Jag har iallafall letat efter ett ställe som jag kan kalla mitt hem, mina landsmänn, där jag slipper att bli stirrad på eller anklagad av polis, där jag är som alla andra och inte ett utskott i mengden.
Varför ska allt vara så jobbigt för?
Kunde jag inte få det lätt för en gångs skull?
Hela mitt liv har varit ett rent helvette, mobbing, slossing, bespottning, till och med gamla människor på gatan har behandlat mig dårligt.

När jag var liten plockade tullen av mig från bussen i Norge för dom misstänkte jag var en olaglig invandrare.
På bussen till Trondheim blev jag indirekt anklagad för att frakta narkotika.
Och nu senast lekte jag tusen frågor med en idiot från "grensrettsvesenet" när jag reste ut ur norge?
Vafan, kan dom inte lika gärna stänga ner gränsen helt, bygg en mur och se till att ingen kommer inn eller ut, då är ni helt trygga från allt främmadfientligt.

Jag förstår inte, ser jag ut som ett hot?
Verkar jag värkligen vara en galning som kanske bär runt på en bomb eller något?
Visst jag var med och bygde en krutbomb med gamla fyverkerier för länge sedan och jag kommer aldrig glömma vad som hände.
Men en krutbomb är inte särskilt effektiv om man ska döda flera hundra tusen.
Satsa på något lite starkare och renare krut då.
Typ vanlig hedlig TnT eller något.

Aja, goda tider.
Ibland önskar man att man kunde resa till den tiden när allt var fritt och man slapp oroa sig för saker.
Men den tiden tog slut för ca 5 år senn.
Nu är jag "vuxen" och måste ta ansvar för mitt liv.
Här tänker jag iallafall inte stanna lenge.

Jag är fortfarande inte trött, men ser inte vad mer jag kan skriva.
Det var inte meningen att skriva så långt, eller så...osammanhengande, men ni vet vad man säger, sånt händer.
Ha en trevlig natt allihopa och sov gott.....är ni med flickvänner, fruar eller älskare vet ni nog vad ni ska göra.

Adjö och go natt