Livet är orättvist

Så åter en natt sitter man här utan hatt.

Idag har jag haft en hyfsad dag, har inte hört från morsan och vi har inte pratat sedan i går då vi bråkade.
Min bästa vän, en person som alltid vart där, som är som en bror för mig har blivit sårad och jag kan inget göra.
Jag hoppas hans flickvän tar till förnuft, för hans skull, jag kommer derimot alltid se på henne med mörka ögon från nu av.
Hon såra honnom och lägger så skulden på honnom.
Dom har vart ihop ett gott tag nu 2 år (pluss pluss) och dom har alltid vart troande och trofasta till varandra, vad som har hänt vet jag inte.
Mer än att min vän knappt får sömn och mår dårligt som f på grund av henne.

Jag trodde aldrig hon skulle kunna göra något sådant mot honnom, det har ju alltid vart dom, sedan dom först träffades till nu.
Hur kunde hon?
Det är väl inte min sak men jag kan inte hjälpa att undra om jag kan väcka henne.
Jag vill inte blanda mig för mycke, detta är deras slag och jag kan inte annat än att komma med råd och "visdom". Men när allt kommer till allt är det bara han som kan påvärka henne till slut, för han är den ende som känner henne rakt igenom.

Att han är deprimerad påvärkar mig, hans familj och andra vänner, jag var på grensen av att förlora fattningen förut och det kommer tillbaka igen.
Jag hoppas bara att jag håller masken när det kommer till den viktiga delen.

Om henne kan jag nog säga en del, hon är en glad, trevlig och varm person, vad som har hänt är ett mysterium. Hon reste iväg till gamla trakter för sportlovet (v 40 här där ja e) för att hälsa på gamla vänner och nu är allt anorlunda.
Ingen av oss här nere vet vem hon är längre.
Hon har helt plötsligt blivit en person som inte bryr sig om annat än sig själv.
Vi har våra misstankar om att hon håller på med en annan kille och lägger skulden på pojkvännen för att slippa tänka.

Hon försökte få honnom att dumpa henne på lördag, men han är trofast/naiv in i det sista.
Jag hoppas allt ändrar sig men tvivlar starkt, men lämnar hon honnom kommer jag tappa en bra vän och vara tvungen att lugna ner en annan.
Jag vet inte hur jag ska kunna se henne i ögonen och säga att jag fortfarande litar på henne när jag vet att det bara är en lögn.
För min del kan hon bara gå och brinna, hon förtjänar mindre än det.