Happ, jag är en liten hund utan rätt eller meningar, det är iallafall så min kära mor vill att ja ska vara. Igår eftermiddag när vi satt runt matbordet så kom vi inpå mitt VISA som blivit indraget en gång och som min styvfar ordnat upp med.
Visst hadde ja tänkt att tacka för tjänsten, men inte för man fått gort det börjar mor, "vad säger man Oscar, vad säger man då, taaack säger man"
Vad i?!
Tror hon jag är en treåring, en hund?
Jag är såklart dum nog att svara, "du ska inte prata om att tacka"
Hennes reaksjon är den samma, hon blir röd, andas tyngre och man ser att hennes "muskler" spänner dig för att hon håller tillbaka ett agresivt uttbrott. (och hon kallar mig aggresiv)
Hon har aldrig gett mig ett ordentligt tack för att jag hjälper till i huset, jag är den enda som gör det, alla andra e så jäkla lata. Klippa gräset, dammsuga och ta ur disken samt handla och gå ut med soporna. Då menar hon såklart att hon inte ska behöva tacka mig för något, så hennes regler gäller inte henne.
Jag är så trött på henne, varje dag nu den senaste tiden har jag fått höra att jag är oduglig, lat, bortskämd. Nu är det nog, jag ska till Australien och trivs jag där stannar jag för alltid och skiter i allt som heter familj. Jag har stått ut med hennes uppförsel allt för länge.
torsdag 22. oktober 2009
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar