rygg

Nu dröjer det inte länge till jag drar, bort, långt bort.
Jag har sett fram imot att få studera men samtidligt vet jag att det finns vissa grejer som gnager på mitt samvete, idag tog jag farväl till min mormor och morfar, dom är 89 och 88 år gammla och vad vet jag, dom kanskje inte är här när jag kommer tillbaka om 3 år.
Det känns som om jag vänder alla ryggen, mina vänner, min familj....corazon.
Men sanningen är att jag bara vill leva mitt liv så gott det går.

Jag är rädd att när jag kommer tillbaka kommer alla vända mig ryggen, älskade som familj.
Dom kommer inte vilja veta av mig, kanskje till och med hata mig.
Samtidligt kanskje andra är borta på ett helt annat sätt, klart vi ses igen, var mina sista ord till mormor och morfar. Men jag vet att det inte är klart, är det rätt att jag reser så här?
Nu när dom som tagit hand om mig halva min barndom är såppass gammla och sjuka?
Borde jag kanskje stanna kvar hos dom och hjälpa dom så länge det går?
Det hadde dom inte låtit mig, men jag vill hjälpa dom...samtidligt vill jag fullföra ena delen av min drömm.....för den andra måste jag hitta en som letar som mig.

Livet hatar mig, men det är den enda jag har, hoppas det blir bättre snart.