Så har hon missförstått igen och vad kan jag göra åt det?
Inget.
Hon har åter en gång dragit en slutsats utan att ha alla pusselbitar, men faktumet är att vad hon tror är inte i närheten av vad som är sant. Men varför skulle hon tro annat? Alltid bäst att tro det värsta så man inte blir sårad med än nödvändigt. Har föresten aldrig sagt att jag undertrycker mina känslor för henne, tvärtom så tvihåller jag på dom, det är den lilla grejen att jag saknar henne som jag undertryckte, men dom känslorna har inget med min kärlek till corazon att göra.
Fast att försöka förklara det för henne går inte, hon hör och ser det hon vill höra.
Att säga något annat resulterar i förvirringar och bråk.
Så hon tror att jag har givit upp (mer eller mindre) men aldrig i livet skulle jag det, varför?
Jag älskar henne av hela mitt hjärta och har sagt det till henne flera gånger, varför kan hon inte bara tro mig? Är det så svårt att axeptera att fler än en kille kan älska en?
Hur kan hon dra slutsatser utan att ha alla bitar? Kunde hon inte antagit att klockan var runt 5 på morgonen här och att jag troligen var trött? Jag skicka ett medelande på wow men såklart måste hon ha blivit DC-ad vilket resultera i att hon inte fick något. Att skicka ett på mobilen tänkte jag ju inte på för jag trodde hon ville få det på wow.
Alltså nu tror hon att jag undertrycker henne.
Fint, synd bara att det är helt fel, men försök att säga det till henne.
Nästan så man blir lite arg, trodde det var något alla lärde sig när man var liten, dra inte slutsatser för tidligt, allt är inte alltid som man tror.
En person springer i vanliga kläder på gatan, man kan anta att han har mördat någon, men mest troligen springer han för att han är sen.
onsdag 14. april 2010
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
sitter här och verkligen önskar att det här bråket aldrig hade hänt...har nu läst igenom den här bloggen minst 5 gånger. ger mig en liten tröst. jag klarar inte av att säga att ja inte saknar dig..jag tänker inte ljuga. nu när våra liv har tagit två olika vägar så ger den här mig en falsk men ändå en trygg känsla. och jag vill inte att den ska ta slut...jag vet att du inte vill läsa sånt här. eller så kanske de här inte ens rör dig i ryggen. jag vill inte vakna upp och känna doften av verkligheten. så jag stannar kvar en liten stund, tills de inte gör ont längre. eller tills jag har funnit en mening med allt igen. men inte än...inte än.
SvarSlett