damma bloggen

Hm, här har jag inte skrivit på evigheter, men men.

Första semestern i Australien kommer till sitt slut, jag är pank, men kan betala skolans avgifter, tror kanske jag ska flytta ut ur rummet jag hyr och in i et backpackers där jag kan bo gratis mot att jag jobbar för dom, samtidligt kan jag söka jobb.

Tanken på att vara ensam tynger mig och jag önskar jag hadde familj, vänner från hemma närmare.
Önskar Corazon var här, hadde jag haft råd hadde jag till och med betalat hennes resa, men hon är inte här och jag är inte rik nog att kunna göra sådant.
Samtidligt undrar jag om hon fortfarande kommer ihåg mig, eller om hon har vänt mig ryggen.
Det skulle jag gort om jag var i hennes skor.
Jag undrar om hon mår bra, om hon trivs eller om vill bort från allt ett tag, ta en lång paus.
Jag saknar henne, men vågar inget säga, jag vill begrava mitt ansikte i hennes hår och sova med henne i mina armar.
Även om det bara är för en natt hadde den natten vart värt det.
Jag kunde gråta och be henne om förlåtelse till solen stiger, jag kunde kysst henne, smekt hennes kinder, vart med henne som jag varit och som jag drömt om så många gånger.

Jag har ljugit, ignorerat och behandlat henne illa och jag ångrar så att jag gorde det jag gorde, min lilla corazon är värd så mycke mer än det.
Va ja önska du var här nu.