slå sig själv till döds

Allt känns så konstigt, så tomt, som om jag tappat en del av mig själv.
Jag har skrivit om min tomhet, både i denna och den andra bloggen, men det var inte så tomt när jag hadde hennes kärlek, men nu tror jag den är borta, jag känner hur tomheten svällar upp och hur tankana snurrar.

Sitter här och läser hennes blogg, om och om igen, är som att sitta och sticka en kniv i mig själv eller stå och dunka huvudet mot en vägg tills jag svimmar, inget är det samma, jag kan höra hennes röst, hennes skratt men jag kan inte längre känna henne.
Allt värkar meningslöst och nu är känslan av att släppa allt och åka tillbaka, bara för att se henne, hennes ögon, krama om henne och be om förlåtelse för allt jag ställt till med och vill hon inte ha mig så kommer jag lämna henne ifred, för inte ska hon behöva slita med en som mig.

Vi pratar inte så mycke mer och när vi först pratar så är jag som oftast så trött att jag inte orkar bry mig, så jag värkar kall eller arg.
Jag känner på mig att hon inte bryr sig så mycke längre, hon är bara på för skojs skull, för att uppehålla "gamla" tradisjoner, men igäntligen kunde det varit desamma.

Kärleken är död, men jag kommer alltid att älska dig.