Ja nu vet jag inte mer, mor vill inte veta av mig, far vill inte veta av mig, bror vill inte veta av mig, allt känns helt förjävligt och jag vet inte hur mycke mer jag klarar av, mina föräldrar som jag borde kunna lita på, sviker mig när jag behöver dom som mest, båda två!
Jag kan inte snylta på mina vänner för det är för fel och jag vill inte fråga dom häller.
Vad om jag bara tar och hoppar i sjön, eller stjäl en båt, försvinna i några år, stjäla för att leva och leva för att stjäla, bara ge upp och strunta i allt.
För här mår jag inge bra och det känns som om ingen bryr sig ett dugg om vad jag gör eller kunde göra, kanske jag bara ska ta en kökskniv och skära över strupen på far, det är lätt, har gort det på grisar, hur stor skilnad är det på en gris och en människa?
Säkert inte så stor.
Jag kan kanske hoppa framför ett tåg, fort och effektivt, man ska visst inte känna så mycke innan kroppen blir delad i tre delar.
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar