tröthetsskrivning

Nu vet jag knappt vad, hur eller vem jag skriver allt jag vet är att jag är trött och att jag måste lida mig igenom ett möte med nav.
Klockan är där den alltid har varit, på väggen. (Så torr att den var direkt brandfarlig)
Oansett vad kan man säga, livet är en bergochdalbana och nu spyr jag snart.
Så turbulent allt är, vet man inte vad man ska tycka.

Folk försvinner, det skapar minnen, minnen flyter bort, man slutar i en grav.

Aja nu sitter jag här och hör på introsången till "Desperado".
För hundrationde gången.
Jäkligt bra sång.
Älskar specielt gitarsolon.

Vad skulle ja skriva om egäntligen?
Ingen aning.
Jag frågade inte dig...
Så vem fråga du då?
Hadde inte du vart en del av min hjärna så hadde du vart borta nu.
Hahaha misslyckad.

Bäst att sluta nu
Nej det tycker jag inte