vad mörk dagen blev

Igår den 19 augusti avled en mann som betydde mycke för mig det senaste året.
Farid.
Min hyresvärd.
En av dom trevligaste människorna jag träffat.
Han blev hittad i sinn lägenhet där jag också bor, mer än det tänker jag inte säga.

Dagen hadde varit rätt bra, jag hadde det roligt och gorde det gamla vanliga.
Precis när jag kommer ut från toaletten efter att ha gort mig klar för att laga at så kommer en av dom inneboenade bort till mig och berättar att Farids dotter försökt att få kontakt med Farid men inte lyckats och att dörren till honnom är låst men ingen svarar.

Så kommer polisen och helvette bryter ut.
Dottern annländer och jag hör hennes skrik och kall efter sinn far.
Det låter som oskyldiga människor i krig som skriker efter sina nära, ett ljud jag inte vill höra igen.

Det blir inte tyst på flera timmar och jag sitter på sängkanten och stirrar, märker nästan inte när mobilen vibrerar. Jag måste få tacka henne, för hadde jag inte kunnat prata med henne så hadde jag blivit galen. En vän i nöd.

Familje och vänner sitter på köket och lugnar ner varandra, dom försöker komma i fund med vad som hänt och försöker lugna den gråtande dottern.
Jag sitter på mitt rum och lyssnar, försöker vända tankarna bort, men klarar det inte.

Polisen kommer inn på mitt rum och ber om att få prata med mig, samtidligt tjatar far i telefonen, mor klagar senare på att det är dyrt att ringa, jag känner inte henne längre.

Polisen frågar mig saker, om jag hört/sett Farid, jag svarar så bra jag kan men är inte helt själv säker på om jag svarade helt rätt, jag hoppas jag gorde det.

Senn så kommer en dam som jag bara kallar psykiater som har sånna här fall, hon tar nummer och ser till att fol får någon att prata med.

Senn blir det nästan hel tyst, i en lägenhet där det alltid är ljud är det hel tyst.
Jag och den andre killen står på köket och pratar med varandra om vad som hänt, hur man tar sig förbi det här och att det inte känns värkligt.

Jag vet att han är borta, men en del av mig väntar fortfarande på att kaaffekokarn ska gå på även fast den är 25 minuter i övertid just nu. Jag väntar att höra Farids nynning medans han går genom lägenheten, men det är aldeles tyst.

Allt jag kan säga är värkligheten stinker.