slå sig själv till döds

Allt känns så konstigt, så tomt, som om jag tappat en del av mig själv.
Jag har skrivit om min tomhet, både i denna och den andra bloggen, men det var inte så tomt när jag hadde hennes kärlek, men nu tror jag den är borta, jag känner hur tomheten svällar upp och hur tankana snurrar.

Sitter här och läser hennes blogg, om och om igen, är som att sitta och sticka en kniv i mig själv eller stå och dunka huvudet mot en vägg tills jag svimmar, inget är det samma, jag kan höra hennes röst, hennes skratt men jag kan inte längre känna henne.
Allt värkar meningslöst och nu är känslan av att släppa allt och åka tillbaka, bara för att se henne, hennes ögon, krama om henne och be om förlåtelse för allt jag ställt till med och vill hon inte ha mig så kommer jag lämna henne ifred, för inte ska hon behöva slita med en som mig.

Vi pratar inte så mycke mer och när vi först pratar så är jag som oftast så trött att jag inte orkar bry mig, så jag värkar kall eller arg.
Jag känner på mig att hon inte bryr sig så mycke längre, hon är bara på för skojs skull, för att uppehålla "gamla" tradisjoner, men igäntligen kunde det varit desamma.

Kärleken är död, men jag kommer alltid att älska dig.

damma bloggen

Hm, här har jag inte skrivit på evigheter, men men.

Första semestern i Australien kommer till sitt slut, jag är pank, men kan betala skolans avgifter, tror kanske jag ska flytta ut ur rummet jag hyr och in i et backpackers där jag kan bo gratis mot att jag jobbar för dom, samtidligt kan jag söka jobb.

Tanken på att vara ensam tynger mig och jag önskar jag hadde familj, vänner från hemma närmare.
Önskar Corazon var här, hadde jag haft råd hadde jag till och med betalat hennes resa, men hon är inte här och jag är inte rik nog att kunna göra sådant.
Samtidligt undrar jag om hon fortfarande kommer ihåg mig, eller om hon har vänt mig ryggen.
Det skulle jag gort om jag var i hennes skor.
Jag undrar om hon mår bra, om hon trivs eller om vill bort från allt ett tag, ta en lång paus.
Jag saknar henne, men vågar inget säga, jag vill begrava mitt ansikte i hennes hår och sova med henne i mina armar.
Även om det bara är för en natt hadde den natten vart värt det.
Jag kunde gråta och be henne om förlåtelse till solen stiger, jag kunde kysst henne, smekt hennes kinder, vart med henne som jag varit och som jag drömt om så många gånger.

Jag har ljugit, ignorerat och behandlat henne illa och jag ångrar så att jag gorde det jag gorde, min lilla corazon är värd så mycke mer än det.
Va ja önska du var här nu.

Världens värsta dektektiv

Så har hon missförstått igen och vad kan jag göra åt det?
Inget.
Hon har åter en gång dragit en slutsats utan att ha alla pusselbitar, men faktumet är att vad hon tror är inte i närheten av vad som är sant. Men varför skulle hon tro annat? Alltid bäst att tro det värsta så man inte blir sårad med än nödvändigt. Har föresten aldrig sagt att jag undertrycker mina känslor för henne, tvärtom så tvihåller jag på dom, det är den lilla grejen att jag saknar henne som jag undertryckte, men dom känslorna har inget med min kärlek till corazon att göra.
Fast att försöka förklara det för henne går inte, hon hör och ser det hon vill höra.
Att säga något annat resulterar i förvirringar och bråk.
Så hon tror att jag har givit upp (mer eller mindre) men aldrig i livet skulle jag det, varför?
Jag älskar henne av hela mitt hjärta och har sagt det till henne flera gånger, varför kan hon inte bara tro mig? Är det så svårt att axeptera att fler än en kille kan älska en?

Hur kan hon dra slutsatser utan att ha alla bitar? Kunde hon inte antagit att klockan var runt 5 på morgonen här och att jag troligen var trött? Jag skicka ett medelande på wow men såklart måste hon ha blivit DC-ad vilket resultera i att hon inte fick något. Att skicka ett på mobilen tänkte jag ju inte på för jag trodde hon ville få det på wow.

Alltså nu tror hon att jag undertrycker henne.
Fint, synd bara att det är helt fel, men försök att säga det till henne.
Nästan så man blir lite arg, trodde det var något alla lärde sig när man var liten, dra inte slutsatser för tidligt, allt är inte alltid som man tror.
En person springer i vanliga kläder på gatan, man kan anta att han har mördat någon, men mest troligen springer han för att han är sen.

bara tankar

Hm

Tänka sig, här sitter man, klockan är inte mer än 12.14 pm, lysnar på "Men at work" och njuter lovet, men i bakhuvudet ligger tankar om framtiden och kokar.
När jag är klar med mina studier, vart tar jag vägen då?
Stannar jag? Reser jag?
Skaffar jag jobb i ett annat land?
Tyskland, finland, danmark, sverige, norge?
Det finns så många val, en kompis berätta om sin far som jobbar med marinbiologi i Japan.
Låter skoj, kanske man ska försöka komma på hans team?

Eller kanske jag bara har utbildningen och tar jobb innom något annat?
Det finns så många val som jag sa, samtidligt måste jag ta hänsyn till mina känslor.
Kärlek gör en svag, naiv, korkad.
Hadde jag bara tänkt logiskt skulle jag och corazon aldrig varit så här med varandra.
Jag hadde aldrig fått ligga nära henne och lukta hennes doft.
Varför ska allt vara så svårt för?
Jag ångrar intet och är fast bestämd på att inte ge upp.
Även om det tar flera år så bryr jag mig inte.
Kärlek gör en svag.

mina ord

När jag säger att jag saknar dig
Är du allt jag ser
När jag säger jag gråter för dig
Rinner tårana ner min kind

När jag säger jag älskar dig
Dunkar mitt hjärta extra hårt för dig
Detta är ord
Löften

Men du måste tro mig
För jag ger dig mina ord
I form av mina tankar
Jag ger dig mitt löfte

Inte som mig själv
Men som en mann
En mann som aldrig ger upp
För dig är det här ord på en skärm

Bokstäver utan mening
Ord i olika format
Oslipade diamanter
Som flyter från din skärm

Till ditt huvud
Men jag har tagit dessa diamanter
Slipat och polerat dom
Anpassat bara för dig

Du har en del av mig
Likaså att jag har en del av dig
Våra liv är förevigt bundna
Av kärlek

Lust
Grådighet och begär
Vi kan inte leva lyckliga
Utan varandra

Men ändå kan vi inte
Med varandra
Vi vågar inte
Mitt liv är intet utan dig

Du är min prinsessa
Drottning
Gudinna
Min sol

Jag är din trofaste fölgesvänn
Den som står i skuggorna och vakar
Lita på mina ord
För dom är allt jag har

Ghost of yesterday

Have to take this one in english, since it seems to fit more perfectly.
I am here, in Australia, she is back home in Sweden, she is my ghost of yesterday, the one that haunt my dreams, memories, thoughts and every part of my mind.
Cant forget her, wont forget her, one day in some distant future, I will stand with my arms around her, whispering in her ear that I never go again, I will stay with her until the day I die, even though she might not want me there then I will stay.

She is my ghost from yesterday, but I'll se her again tomorrow.

Can you see the real me

Can you see the real me
The one inside
The darkness that rests
Filling me with inhuman feelings

Can you hear my real voice
Calling out my hate
Wanting to see the world
Falling and crumbling like thunder

Will you know when to run
Will you be consumed
By the hatred
The fire

My fire

morgonskriverier

Så sitter man här, en morgon innan skolan ska börja, lysnar på musik och väntar på klockan.
Kanskje man ska laga något att äta eller kanskje man ska dra på sig kläder.
Nåja, kommer bli en varm dag idag, klockan är snart halv 9 och jag känner att huden börjar fuktas av microskopiska svettdroppar.
Ska på stranden idag, första badet sedan ja komit hit. (ja jag vet)
Kommer bli skoj att träffa dom andra där nere, har fått några roliga vänner sedan ja kom hit, fast bara få av dom är här nästa semester, tyvärr.

Nåja, det här är ju egäntligen inte bloggen där det som händer här ska inn så.

Rätt skoj att va här nere, alla pratar om att ja en dag hittar du en aussie att dela livet med, eller kanskje en annan internationel student.
Vad om jag inte vill det?
Vad om jag vill leva livet fritt sålänge det går innan jag går med på att binda mig?

20 år och folk pratar redan om att man ska gifta sig osv, fast min hyresvärd vill inte att ja ska gifta mig medans jag bor här, särskilt eftersom hon har med sin dotters bröllopp att gö just nu.

Aja

Vet ni, när jag tänker på allt jag varit igenom, från jag började mitt liv till nu, kan jag trygt säga att detta är nog det mest utmanande ja vart med om, vara så långt borta från mina närmaste, familj som vänner.

Men men, klarar jag det här är jag klar, då är jag en ny mann, då är jag en mann, jag är ansvarsfull, har (förhoppningsvis) ett yrke och en stadig intekt, då kan jag leta efter en fru, eller kanske bara låta livet dra in mig i ett förhollande, gammalt eller nytt.
Hoppas mest på det gammla, fast det är långt borta.

Nåja, ska laga mat (burk + kastrull) vi ses.

random snack om saker

Hej

Så ligger man här, trött och glad.
Pratar just nu me corazon via skype, skönt att höra hennes röst igen.
(ja jag har saknat den)
Vi pratar om ehm ja....ditt och datt, som en fåntratt.
Nej men vi pratar igäntligen inte om så mycke.
Vet faktiskt inte vad ja ska skriva....
En ko har horn som blir avslipade vid ett senare tillfälle, så vet ni det.
En ko som har en taggig ring i näsan suger fortfarande mjölk från andra kor.

Nåja, finns väll inte så mycke att säga, jag ska skicka presenter till folk där hemma, är inte så dyrt, ca 5 dollar för ett brev, såååååååååå ca 10 för en låda?
Ska till postkontoret o kolla någon gång.

Aja ha de gött

skit i allt

Nej nu är det nog, ska jag inte få ha mitt liv?
Kan jag inte få göra va jag själv vill?
Ska du kunna styra och ställa över vad jag ska göra tills den dagen då jag dör?
Alltid när det har vart något har jag vart där, jag har alltid stöttat och supportat dig, men nu ser jag inte vitsen längre, allt du vill är att jag ska såra dig, fast när jag sårar dig så får du det att bli som om jag är en riktigt ond människa.
Nej nu får du fan mig klara dig utan mig om det ska hålla på så.
Jag är tjugo år men är fan mer ansvarsfull än va du är.
Även fast jag är påloggad så prata inte med mig, bara låt mig vara!
Orkar inte prata med dig, du kan röka eller skära i dig själv hur jävla mycke du vill.
Bryr mig inte längre.

sen natt / eftermiddag

Sen natt idag igen.
Tredje natten på rad nu, nåja, ska snart sova.
Var på skolan idag och var me på obligatorisk välkommen hit möte.
Var rätt så skoj, lärde lite nytt, träffa flera nya personer och kommer troligen se om igen.
Men detta är inte bloggen för skolan eller australien detta är bloggen för mig.

Tröttheten drar ut alla dessa tankar och meningar om saker.

Kunde jag åka tillbaka hem och ta samma utbildning där hadde jag nog gort det, jag är rädd, orolig, nervös att allt ska gå skit. Särskilt eftersom dom flesta i familjen tar eller har tagit universitets utbildning, i varje generasjon har vi haft minst en doktor och den tradisjonen lever vidare.
Tar man inte högre utbildning blir man nästan sedd på som lite konstig i våran familj.
Man blir den utstötta och lite småmobbade personen som inte kan annat än at hänga med huvudet och nicka när dom andra retar en.

Tänk om jag misslyckas totalt?
Det kommer bli änu värre eftersom jag är adopterad, dom eldre kommer säga saker som att ja se där, en apa kan aldrig bli en människa, eller liknande.
Jag är en misslyckad person i allt jag beger mig in på.
Varför skulle ja annars vara så ennsam?

Klarar jag inte det här vet jag inte vad jag ska ta mig till, kanskje jag slutar försöka och går ner till havet och drunknar mig själv.

Frihet till slut

krig

Monstret i mig vill såra dig
Se dig gråta
Känna din smärta
Människan i mig vill krama om dig
Viska i ditt öra
Allt blir bra
Dra mina fingrar genom ditt hår
Hålla dig till natt blir dag

Men monstret är starkt
Han fyller mitt sinne med hat
Förmörkar mitt hjärta
Skitar ner det med tvivlan och rädsla

En mental kamp
Som kan förstöra mig pågår
Vem vet vem som vinner
Allt jag vet att det lilla rädda barnet
Vill fortfarande förlåta dig

Kan han och människan besegra monstret
Vem vet
Tiden vet

fan ta dig

Dig och ditt jävla snack om vem som är värdiga vad, låt mig vara dommare över vem jag vill ha i mitt liv.

Borde sova

Vet att jag borde sova, ska till utkanten imorgon och titta lägenhet, men klockan e runt 3 där hemma och det är runt denna tiden som Corazon brukar logga på.
Jag vill prata med henne, spela wow me henne, som innan.
Lovade ju att vi skulle spela vidare som förr, men tids skilnaden kanske blir för dryg...hoppas inte, för att spela med henne, prata med henne är något av det bästa som finns, vi bråkar sällan, vi samarbetar hyfsat och vi har de rakt ut skoj.

Samtidligt tvingar jag mig sj att ta avstånd från henne, jag vågar inte säga vad jag känner helt, för jag är rädd att hon ska bli lessen eller att jag sårar mig sj lika mycke om jag säger något.
Jag har lovat att jag inte tänker stanna här för alltid, så det tänker jag inte.

Tänk hur lätt allt hadde vart om jag gick och blev uppäten av en haj.
Folk hadde sluppit att bry sig, jag hadde vart i en del av mig sj, där jag känner att jag passar in.
Kunde inte såra eller skada någon, någonsin igen.
Kanskje bäst för alla om jag bara fåorsvinner....
Urk, vem vet.....

tack för mig, måtte vi ses igen

Tänk, imorgon (söndag) är den stora dagen, ändå klarar jag inte att skratta eller va glad.

Reser nu ifrån alla, nära vänner/familj.
Flera av mina vänner har sagt att dom kommer att gråta, andra har sagt att dom kommer på besök så fort dom kan.
Nu har jag suttit och pratat med en av mina nära vänner som jag känt i snart 3 år.
Tänkte överaska henne på jobbet efter att ha fått ett småtrist sms från henne och det sluta med att jag fölgde henne hem och blev inbjuden.
Vi satt på hennes rum och pratade, det var skönt att bara prata med någon, fast vi inte prata om något specielt så berörde vi troligen allt vi upplevt tillsammans och med andra.
Det var skoj att höra hennes version av splitringen mellan henne och min ormvän.
Saker han sagt och gort.

Jag är rädd för resan, men änu mer rädd för skolan, tänk om jag inte räcker till?
Tänk om jag felar så kolosalt att jag stryker allt som kan strykas?
Är jag redo?

Vi får nu hoppas det, för jag har inget val.
Inte nu längre.

Men jag är fast bestämd på att klara det, oansett vad så ska jag bli en marinbiolog.
Jag har ofrat en massa för att bli det så nu ska ja bannemig bli det!

rygg

Nu dröjer det inte länge till jag drar, bort, långt bort.
Jag har sett fram imot att få studera men samtidligt vet jag att det finns vissa grejer som gnager på mitt samvete, idag tog jag farväl till min mormor och morfar, dom är 89 och 88 år gammla och vad vet jag, dom kanskje inte är här när jag kommer tillbaka om 3 år.
Det känns som om jag vänder alla ryggen, mina vänner, min familj....corazon.
Men sanningen är att jag bara vill leva mitt liv så gott det går.

Jag är rädd att när jag kommer tillbaka kommer alla vända mig ryggen, älskade som familj.
Dom kommer inte vilja veta av mig, kanskje till och med hata mig.
Samtidligt kanskje andra är borta på ett helt annat sätt, klart vi ses igen, var mina sista ord till mormor och morfar. Men jag vet att det inte är klart, är det rätt att jag reser så här?
Nu när dom som tagit hand om mig halva min barndom är såppass gammla och sjuka?
Borde jag kanskje stanna kvar hos dom och hjälpa dom så länge det går?
Det hadde dom inte låtit mig, men jag vill hjälpa dom...samtidligt vill jag fullföra ena delen av min drömm.....för den andra måste jag hitta en som letar som mig.

Livet hatar mig, men det är den enda jag har, hoppas det blir bättre snart.

Våghalsar

Så är det äntligen över, eller?
Det är såklart Saab jag pratar om, Spyker fick äntligen köpa Saab (hurra).
Men då kommer frågan, hur länge kommer glädjevågen hålla?
Gorde Spyker värkligen rätt?
Eller kommer dom också gå me miliardförluster efter varje kvartal.
Med mindre dom inte kommer på ett sätt att fånga köpares uppmärksamhet och tävla med Volvo, Wolksvagen, Audi etc, så kommer dom hamna precis där dom är nu.
Låt oss hoppas att dom hittar på en bil som både han och henne kan köra, som ser bra ut men som också är ekonomisk, trygg och bekväm.

Spyker, visa oss nu va ni har för ideer för saab, eller kommer ni kanskje gå så långt tillbaka i tid att Sabb bara producerar flygmotorer?
Precis som att det enda svenska med volvo är deras lastbilsproduksjon.
Vi behöver föresten nya motorer i våra gammla segelbåtar, som inte har all den tekniska skiten, men som funkar felfritt och länge.
Som våran gamla 32-a med en 80 hästars Volvo motor.

Nåja vart var jag, justja Spyker och Saab.
Låt oss hoppas Spyker klarar att hålla Saab flyttande med få hål i skråget och att dom ror iland en fin deal, det kunde dom behövt nu efter att ha köpt ett firma som alla trodde skulle gå konkurs.

Lenge leve våghalsar.

farväl

Go dagens allihopa i nätets värld.

Det här innlägget har jag dragit mig för att skriva, men tycker det är på tid nu.
Det är nämligen så att för några dar senn berätta Corazon om något som hänt, en nära kompis till mig hadde gort saker man inte borde göra överhuvudtaget och hon hadde inte vågat berätta det för mig av räddsla att jag skulle bli arg på henne eller att mitt vännskap med honnom skulle gå i ruiner.
Men nu har det alltså det, ett gammalt vännskap som varat längre än fem år finns inte mer.
Klart man har minnena och man kommer ihåg allt, men när han gör sånna saker kan jag inte ignorera det. Som extra krydda på allt ljuger han om allt och inget så man kan aldrig veta om han talar sanning, vilket leder till att folk runt honnom tar avstånd till honnom.
Sista jag hörde från honnom var att Corazon ljög för mig, vilket jag på det starkaste tvivlar, eftersom hon inte är den sortens människa.

Det som stör mig mäst är att han och jag var som bröder, vi var alltid tillsammans och hitta alltid på saker. Men det har han nu förstört, varför? För att han var kåt en dag och ville leka med Corazon, jodå dumpat av en älskad vän för en man älskar.
Är så jag får lust att spy vid blotta tanken, var jag inte en viktigare vänn för honnom? Var det mitt fel att han uppförde sig så mot Corazon? Kanskje jag inte är en så bra kompis som jag själv tror, varför skulle han annars hålla på så?
Värsta är att hadde han sagt något innan Corazon så hadde allt sett anolunda ut, då hadde han visat en form för ärlighet och att han värkligen ångrar sig, men nu när han nekar till det men ändå inte gör något av det han annars brukar göra vet jag inte.

Vanligen så hadde man kunnat räkna med telefonsamtal, sms eller annat, det är så det blir när vi har bråkat, vanligtvis hadde han konfronterat källan, men inte häller det hände.
Hur ska jag inte kunna se bort från dom tecknen?
Om han erkänner allt nu och värkligen ger Corazon en ursäkt som han menar så kanskje något kan räddas, men tvivlar starkt på att det händer.
Tiden rinner ut och jag kommer aldrig kunna lita på honnom igen.

Så ett vänskap är slut och broar bränns.

full

Hej allihopa!

Ja jag är full, glad och samtidligt yr och deppig, var på fest som sluta med att festhavaren blev lite smått arg.
Det blev bråk och han kasta ut alla, alla utom mig dvs.
Var en trevlig och social kväll intill allt gick åt mannen med röda kläder.
Owell kunde vart vörre.

inte rädd längre

Hej alla glada och alla lessna.

Som ni säkert vet är det ingen chans att jag och corazon kan få ett liv tillsammans.
Men det bryr mig inte längre, inte på samma sätt som innan.
Hon gick tillbaka till sitt ex (för miljonte gången) och jag blev mindre än trevlig på grund av det.
Men nu är allt ändrat igen, jag har kommit till ett punkt där jag mer eller mindre axepterar det faktumet att dom är ihop igen, visstnog jag är inte över henne men jag vet att Mr.X troligen kommer bli en bra pojkvän, mann och far, även fast jag inte känner honnom så litar jag på mina magkännslor. Jag vet att allt kan hända i det här skruvade livet.

Men samtidligt vet jag att oansett vad kommer jag alltid ha minst en vän som jag kan lita på och som jag hoppas litar på mig.

Corazon du kommer läsa det här det är jag rätt säker på.
Förlåt för min uppförsel som har varit jag vet att jag sårade dig, jag har vetat det sedan jag gorde det även fast du sa det inte var någon fara.
Jag vill inte att du ska vara deppig för att du är rädd att vi inte kommer vara vänner längre efter ett tag.
Tro mig när jag säger det här, vårat vännskap är såppass starkt att vi kommer ha kontakt, träffas långt fram i tid.
Jag var rädd att förlora en av mina närmare vänner, men det tror jag inte kommer hända.

hat

Fan va jag hatar dig just nu, du förtjänar att leva ensam för alltid och så som du håller på kommer exakt det att hända.