mandag 9. november 2009

Mobilbrist, en velsignelse?

Hepp nu sitter man här igen.

Min ena mobiltelefon med det norska nummret sa idag god natt och vill inte laddas, så jag har en mobil sålänge batteriet håller, det betyder kris och kaos för min del.
Det slog mig att vi värkigen har blivit beroende av dom där jäkla sakerna, måste ha en mobil för annars blir man ju distancierad och det vill man inte.
Varför?
Vi klarade oss fint utan den innan den kom, så varför måste man ha en mobil idag?

Jag ska inte säga något, jag har två.
Men jag behöver dom, ser ni, där går det igen. "behöver" tror knappast man "behöver" mobilen men det är ett verktyg, om inte mer en leksak.
Vi skickar sms, mms har spel, filmer, musik, radar, gps och massa annat som man egäntligen inte behöver, kan vi inte bara bränna alla mobiler och gå tillbaka till den goda gammla papper och penna?

Och vad är det med att yngre och yngre får sin egen mobil?
När jag var nio så hadde jag inte mobil eller dator, men klarade mig fint ändå.
Urk, blir nästan lite arg när jag hör småungar på 8 år som skryter över att dom har mobiler som dom kan ladda ner med. "uuu se jag har en heeelt ny sång, den är så cool och kostade bara 50 kr"

Åkej, smart.....
Så varför har vi så stort behov för den där lilla saken?
Och varför byter vi varannan vecka?
Min mobil hadde jag iallafall haft sedan 2005 och innan det var den 4 år gammal så den var väl över sin normala levtid.

Nej nu orkar jag inte tänka på det, idioter som köper mobiler till sina ungar för flera tusenlappar bara för att "Peter fick en ny mobiltelefon av sina föräldrar" kan skylla sig själva.
Gå tillbaka till skäll och elaka ord så lär dom sig bättre.

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar